Elias Lönnrot

1802–1884

Elias Lönnrot var den som förnyade finska språket och lyfte det till ett samhällsbärande språk. Han samlade karelsk folkdiktning och sammanställde dikter och sånger till vad som kom att bli det finska nationaleposet Kalevala

Han hade en central betydelse för det finska nationalbygget och den finska identiteten. Han var läkare, språkforskare, internationellt uppskattad akademiker, arbetsnarkoman och romantiker. Som liten pojke begav han sig ut i världen från det lilla Valkjärvi torp, som Paikkari torp tidigare kallades. 

Efter många arbetsfyllda år med äventyr, motgångar och framgångar återvände han till sin barndoms landskap och köpte den närliggade Lammi gård. 

 

Lönnrots bestseller 180 år

Som ”ett satans arbete” beskriver den unge distriktsläkaren i Kajana sitt pågående arbete. Det var arbetet med att översätta Carl Nordblads verk Sundhets Lärobok för Menige Man till finska som stressade Elias Lönnrot. År 1832 hade förläggaren J. C. Frenckell bett den nyblivne läkaren att skriva en läkarbok på finska. Lönnrot lovade översätta Nordblads verk.

Följande år tog Lönnrot emot uppdraget som distriktsläkare i Kajana. Han var den ende läkaren på ett område som motsvarar dagens Kajanaland. Distriktsläkaren reste runt i sitt område till fots, med båt, med häst och på skidor. Epidemier härjade årligen, och patienterna var många.

Förutom sitt arbete hade den unge läkaren ett annat intresse. Han intresserade sig för folkdiktning och tyckte om att samla in dikter. Inte endast för att samla in dem, utan för att de kunde komma hela Finlands folk till del. Två år efter att Lönnrot flyttat till Kajana utkom Kalevala år 1835.

Med så mycket arbete hade Lönnrot svårt att få tid över för att översätta en bok. Det räckte inte med att mekaniskt översätta texten till finska eftersom finskan saknade många ord inom området hälsa och medicin.

Byskräddarsonen från Paikkari torp var ett språkgeni. Då han översatte termer ur den svenska boken sparade han ingen möda på att hitta och uppfinna lämpliga ord på finska. Det var svårigheten med att få fram en passande terminologi som var det ”satans arbetet” som Lönnrot beskrev i sitt brev.

Suomalaisen Talonpojan Koti-Lääkäri utkom 1839, sju år efter att Lönnrot lovat översätta boken. Förlaget hade blivit ett annat, boken utkom på Wasenius tryckeri. Men den långa väntan på boken fick sin belöning. Koti-Lääkäri såldes slut inom några år. En ny, utökad upplaga utkom 1853 och ännu en 1867. Ytterligare en fjärde, okorrigerad upplaga gavs ut år 1981 av förlaget Lääketieteellinen oppimateriaalikustantamo. Den trycktes på R.K. Wirtanens tryckeri i Tammerfors.

Under Lönnrots tid var medicinen ännu inte en riktig vetenskap. Bakterier kände man inte till och inte heller varför och hur sjukdomar uppkom. De metoder som Lönnrot förespråkade, såsom åderlåtning och användningen av blodiglar hör till en förgången tid. Som bot mot många krämpor rekommenderar Koti-Lääkäri  ”veteliä, hiestyttäviä juomia, lämpimiä teevesiä”  bryggda på blommor och löv. Sådant som Koti-Lääkäri beskriver som orsak till sjukdomar kan å andra sidan väl gälla även i dag  ”Liika syöminen ja juominen, nautintoaineiden kehnous tahi sopimattomuus, saastainen ilma, huvitusten pitkällinen nautinto eli muu väärinkäytös.”  

Smittkopporna utgjorde den mest förödande smittsamma sjukdomen vid den här tiden, vilken man redan nu kunde motverka på ett effektivt sätt. Ympning mot smittkoppor utgjorde en juvel i den tidiga medicinen. I Talonpojan Koti-Lääkäri behandlar Lönnrot smittkopporna på ett par sidor. Han använder sig av 1700-talstermen ”panorokko.” Endast med en riktigt utförd ”panorokko” kan man förhindra smittkopporna att spridas.

Till distriktsläkarens skyldigheter hörde att anordna årliga vaccinationer för barnen. Lönnrot uppfyllde den här förpliktelsen samvetsgrant i sitt distrikt i Kajanaland. Han planerade till och med att utsträcka vaccinationerna till ryska Karelen.

Smittkopporna minskade i Finland redan under första hälften av 1800-talet, men epidemierna fortsatte eftersom långt ifrån alla föräldrar kom med sina barn till vaccinering. Då Lönnrot år 1881 som nästan 80-årig åldring besökte Kajana pågick det sista stora epidemiutbrottet i Finland. Sjukdomen dödade 265 personer i Lönnrots tidigare distrikt. Tre år senare blev vaccinering mot smittkoppor obligatoriskt i Finland, vilket ledde till att epidemierna snabbt försvann helt och hållet. Så småningom utrotades smittkopporna i hela världen tack vare vaccinet. Låt oss glädja oss åt att hälsorelaterade artiklar inte längre behöver behandla smittkopporna.

Fastän innehållet i Koti-Lääkäri sedan länge är föråldrat har verket lämnat outplånliga spår i den finländska hälsovården. Många av de termer som Lönnrot skapade har slagit rot i finskan. I sitt förord nämner han ”märkliga” ord såsom kuume, oireet, potilas, valtimo, laskimo, uloste.

I fjol poppade ett tidigare oanvänt ord upp ur Lönnrots läkarbok. Den medicinska tidskriften Duodecim publicerade en artikel skriven av två kardiologer Sydänhypintä eilen, tänään ja huomenna. Artikeln behandlar den vanligaste formen av rytmstörning i hjärtat, förmaksflimmer. I Koti-Lääkäri räknar Lönnrot upp symptom som föregår en hjärtinfarkt. Bland dessa nämns sydänhypintä. Ordet beskriver väl förmaksflimmer som kännetecknas av att hjärtrytmen är oregelbunden, ojämn och ofta snabb. Om förmaksflimret inte behandlas kan blodproppar lossna från hjärtat och ta sig upp i hjärnan där de kan orsaka en hjärninfarkt. Kanske ordet sydänhypintä finner sin plats i en vidare användning och kan fogas till listan på sådana vanliga ord i finskan som Lönnrot har gett upphov till.

Pertti Mustajoki, läkare, professor
Översättning Carita Rosenberg-Wolff