Paikkari torps historia

 

En av de viktigaste gestalterna i finländsk historia, Elias Lönnrot, föddes på Paikkari torp. Torpet hade byggts av hans far, skräddaren Fredrik Johan Lönnrot.

Torpet utgör en typisk representant för västfinländskt allmogeboende. Det är lågt och litet med en anspråkslös inredning. Torpet är beläget vid den natursköna Valkjärvi strand, och hette också först Valkjärvi torp innan Zacharias Topelius i Boken om vårt land  kallade torpet Paikkari torp. Argumentet var att torpet låg på marker som ägdes av en militärtjänsteman vid namn Paikkari. Mycket snart etablerades sedan det nya namnet .

Vid Lönnrots födelse var torpet mindre än i dag. Den nuvarande gavelkammeren byggdes av Elias äldsta bror Henrik som köpte torpet av sin far år 1825 och bodde där med sin familj till sin död år 1838. Släkten ägde torpet ända till år 1875. De nya ägarna lät torpet förfalla. Redan vid den här tiden utgjorde torpet ett besöksmål men då ingen övervakade stugan övernattade resenärer där och tog med sig allehanda föremål som souvenirer. En tid var torpet till och med rivningshotat.

Mycket snart efter Elias Lönnrots död väcktes tanken på att bevara torpet i originalskick för eftervärlden. Kommunalstämman i Sammatti anhöll år 1887 att staten skulle ta över ansvaret för torpet. År 1889 beslöt senaten att staten skulle ansvara för att "bevara det som ett minne över denne stormans tidigare skeden".

Inga reparationer gjordes dock innan professor Theodor Homén skaffade ett statligt bidrag för att renovera torpet. Elias Lönnrots systerdotter Miina Lönnrot som hade fungerat som Elias hushållerska under åren 1854-1884 införskaffade lösöre som tidigare funnits på torpet, och en del föremål tillverkades på nytt enligt Miinas anvisningar.

Torpet ägdes nu av staten med det förvaltades av Finska Turistföreningen, under några år också av Sammatti kommun. Inte förrän år 1928 fick man till stånd en lösning där förvaltningen av torpet med omgivningar kom att överföras på Musieiverket (tidigare Fornminnesföreningen(kolla namnet)).

Under decenniernas lopp har intresset för Paikkari torp växlat. Under 1930-taet var antalet besökare som störst. Efter det har antalet besök minskat. Å andra sidan undvek man även att göra reklam för torpet. År 2011 upphörde Museiverket med sitt ansvar för torpet/finansiering  Med hjälp av Lojo stad och frivilliga krafter hålls torpet öppet som museum sommartid.

Hösten 2012 bildades föreningen Paikkarin torpan tuki ry (Understödsföreningen för Paikkari torp rf). Föreningens syfte är att stödja och utveckla museiverksamheten på torpet och att arbeta för att bevara och utöka kännedomen om Elias Lönnrots omfattande livsverk. I dag planerar Museiverket, Lojo stad och Paikkarin torpan tuki tillsammans hur museiverksamheten ska utvecklas.

Området kring torpet består av följande helheter: Lönnrots födelsestuga, Lönnrots staty, turiststugan från 1920-talet, boden, uthuset och Sampobacken. Intill stugan ligger Lönnrots brosdotters Miinas  stuga, och fyra kilometer längre bort Lammi gård (Lammin talo) där Lönnrot bodde som äldre.

Miinas stuga